Boberg - - Nr. Frälsesläkt

Boberg. (ÄSF 1:1.)
Av Jakob Koit.

Ätten Boberg är en av de få svenska släkter, vilkas medlemmar kunna följas tillbaka till 1100-talet. De första oss bekanta släktmedlemmarna Mats och hans son Bengt Matsson voro säkerligen betydande män, ty de tituleras bägge dominus i ett av konung Johan Sverkersson och biskop Karl i Linköping år 1219 utfärdat brev. Sigtryggs och hans broder Lars sigill äro också de äldsta privatsigillen i vårt land. Senare återfinna vi emellertid inom ätten endast ett riksråd, tillika riddare, Lars Boberg, som uppträder i slutet av 1200- och i början av 1300-talet. Ätten ägde jord i Småland, Östergötland, Västergötland, Värmland, Närke, Västmanland och Södermanland. I det sistnämnda landskapet fick den gods genom gifte i slutet av 1200-talet. Den utdog på manssidan redan under andra fjärdedelen av 1300-talet.

Ättenamnet framträder i början av 1280-talet. Sannolikt leder det sitt upphov från ett likalydande ortnamn, enligt Utter Bobergs by, samtidigt gammalt häradstingsställe i Fornåsa socken i Bobergs härad i Östergötland. I varje fall ägde en ättemedlem i mitten av 1200-talet jord i grannhäradet Gullberg. Man får nog icke heller glömma Boberga by i Dingtuna socken i Tuhundra härad i Västmanland. I detta härad ägde åtminstone två ättemedlemmar jord, och en av dem, riddaren och riksrådet Lars Bobergs son Magnus Boberg, beseglade 1316 ett brev på Viby, tydligen identiskt med det Viby, som ligger nära Boberga i Dingtuna socken. Även något av de båda västgötska Boberg i Särestads socken i Åse härad, respektive i Tranums socken i Kållands härad kunde komma i fråga.

Ättemedlemmar förde redan i början av 1200-talet och även senare en fransk lilja mellan två hjorthorn i sigillet.

Med tillnamnet Boberg kallade sig även domprosten, sedermera biskopen Lars i Västerås (uppträder första gången 1331, dog troligen 1370). Biskop Lars förde dock liksom sin fader Bengt Elofsson, troligen en brorson till Birger Jarl (se artikeln Brunkow), en vingad pil i sitt sigill. Det synes antagligt, att biskop Lars moder Katarina (omnämnes 1293) tillhörde ätten Boberg och att han således upptog släktnamnet efter mödernet. B. Beckman är böjd antaga, att biskop Lars moder var dotter av en Bengt, vars son Lars liksom dennes son och dotterson förde en kluven sköld med en nedvänd vinge och en halv stjärna i sigillet, men detta synes mindre troligt, eftersom namnet Boberg ej förekommer inom denna släkt.

Ätten Bobergs vapen synes även ha förts av en Magnus Kristinason, som donerade jord i Husaby, tydligen i Brista i Husby-Ärlinghundra socken i Ärlinghundra härad i Södermanland till Fogdö kloster. Fragment av ett dylikt sigill hänger nämligen under ett av honom utställt, odaterat pergamentsbrev, som av utgivaren hänföres till tiden 1200–1270. Man har gissat, att han skulle vara identisk med riddaren Magnus Kristinason, vilken uppträder i brev 1292–1306 och dödades av norrmännen 1309. Detta torde vara osannolikt, bl a därför att riddaren Magnus Kristinason förde vinstorpavapnet (se om honom närmare under Håkan Tunasons ätt, med Vinstorpaättens vapen).

Ett Bobergsvapnet liknande sköldemärke, dock med ur liljan uppstigande blomstänglar, fördes 1310 av fru Ingrid (uppträder även 1309 men är tydligen död 1313), dotter av Andreas de Kalsthorp resp. de Muläthorp. Hon ägde jord i Vadsbro härad i Västergötland och möjligen även i Örebro härad i Närke, och hade sonen Karl, brodern Folke och systern Ingeborg.

A. F. Liljeholm har framlagt den åsikten, att ärkedjäknen i Linköping, Sigtrygg, som 1291 upprättade sitt testamente, var son av Karl Sigtryggsson (Boberg, nedan tab. 2), samt att denne även var far till Ulf Karlsson, vars dotter Margareta var gift med Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten). Både Ulf Karlssons son riksrådet Karl Ulfsson, som ärkedjäknen i testamentet kallar nepos, och dennes ättlingar samt Gudmar Magnussons söner förde ett lejon i vapnet liksom avkomlingarna till Hafrid Sigtryggsdotter, enligt Liljeholms antagande av den anledningen att Karl Sigtryggssons och Hafrid Sigtryggsdotters fader Sigtrygg Bengtsson i ett andra äktenskap förmodligen var gift med en halvsyster till Birger Jarl. Man kan dock även antaga, ehuru enligt Liljeholms meddelade uppfattning med mindre grad av sannolikhet, att ärkedjäknen Sigtrygg varit dotterson till Sigtrygg Bengtsson och att Ulf Karlsson varit gift med en syster till ärkedjäknen.