Bese - - Nr. Frälsesläkt
Bese. (ÄSF 2:2.)
Ursprungligen lågfrälse östgötsk släkt, känd sedan 1300-talets slut och utdöd på manssidan i början av 1500-talet, på kvinnosidan först 1553.
Släktnamnets stavning har varierat. Vanligare än den i litteraturen gängse normalisering, som ovan använts i rubriken, är i källorna tidigare ”Bise” och senare ”Besse”. Den nedan använda stavningen ”Beese” för stamfadern härrör från en edition 1718 av ett i original ej bevarat manuskript från början av 1500-talet, eftersom vederbörande ej kunnat beläggas i samtida handlingar, och har därför anförts inom citationstecken.
Släktens äldsta sigill, Jöns Bises (tab. 2) innehåller ett vapen med en balk, belagd med två pilspetsar. Den efter Jöns Bises död tillkomna gravstenen över honom visar i stället en sparre över två pilspetsar, det vapen som sonen Sten (tab. 3) förde. Släktens mest kände medlem, riksrådet Johan Bese (tab. 4), förde liksom hans dotter Gunnild i sigillet en sparre över en stolpvis ställd pil.
Då Johan Beses söner dog unga, upptogs släktnamnet av hans systerson slottsfogden och häradshövdingen Nils Besse (tab. 6), vars vapen visar en två gånger styckad och två gånger ginstyckad sköld. Efter dennes död kallade sig hans systerson Nils Pedersson för Nils Bese, men han dödades 1519 utan att veterligen ha bildat familj. Nils Besses döttrar levde ända till 1581 resp. 1585.
En förteckning över Johan Beses dotter Gunnilds arkiv återfanns vid RA:s flyttning 1968-1969 och utgör nu C 56 i RA. De flesta av de där nämnda breven kom till RA på 1800-talet med Tidösamlingen. En rest av Nils Besses arkiv finns i arkivet på Sturefors.
Johan Beses dotter Gunnild blev i sitt äktenskap med riddaren och riksrådet Erik Turesson (Bielke) stammoder för talrika medlemmar av högfrälset, bl.a. Johan III:s andra gemål och Axel Oxenstierna. Ättlingar via kvinnoled finns även efter Johan Beses syster Cecilia och Nils Besses dotter Karin.