Forstena-släkten - Adlig - Nr. 2

Medeltida frälsesläkt från Västergötland. Äldste kände stamfader är Sven Brynjulfsson (levde 1440) till bl.a. Todene (nu Storeberg) i Tådene socken vilken i vapnet förde ett bagghuvud men vars barn antog mödernevapnet (sparre över blad).
Hans sonsons sonson, Torsten Lennartsson (1561–1631) till Forstena i Tunhems socken, introducerades å ättens vägnar 1625 (10/3–4/4) i andra klassen, riddarklassen, genom lottning under dåvarande nr 5 nuvarande nr 2 och ätten erhöll namn efter gården, Forstena-släkten. Dennes son, riksrådet och fältmarskalken Lennart Torstensson (1603–1651), upphöjdes i både friherrlig och grevlig värdighet 1647 5/2 på Stockholms slott av drottning Kristina och introducerades samma år 15/3 under nr 7 bland grevar utan särskilt namn men ätten utgick på svärdssidan 1727 20/12.
En annan gren av ätten introducerades särskilt 1625 (10/3–4/4) i tredje klassen, svenneklassen, genom lottning under nuvarande nr 153 med namnet Ulffana (efter hjälmprydnaden) och med samma vapen som Forstena-släkten, men utgick på svärdssidan redan ca 1633. Ätten härstammar på mödernet från den s.k. Abjörnsönernas ätt och är därigenom befryndad med utdöda adliga ätten Bagge af Berga nr 118.
Ätten ansågs tidigare vara utslocknad sedan 1660-talet. Emellertid visar ett 1990 i Riksarkivet påträffat brev från 1666 1/3 (E 3551, Ekebladssamlingen, 1:B), att ståthållaren i Värmland och assessorn i Svea hovrätt Olof Christoffersson (1563–1647) haft en hittills okänd, förskjuten son. Denne var kaptenen vid Närke och Värmlands regemente Jon Olofsson Dahlman (stupad utanför Bremen 1675). Han blev stamfader till den nu levande ättegrenen. Ättegrenar fortlever i USA och i Spanien.
Genom beslut av Riddarhusdirektionen 1992 15/12 beviljades införande av den aktuella ättegrenen i riddarhusstamtavlorna under det hävdvunna namnet Forstena-släkten. Ättemedlemmarna skriver sig Dahlman. Medlemmar av den yngre delen av huvudmannagrenen skriver sig Wennerström och den tredje yngre grenen skriver sig Järrel.