Ama, (Hama) - - Nr. Uradel
Ama. (ÄSF 1:2.)
Av Hans Gillingstam.
Denna ätt, vars vapen var en av stengavlar i blått och guld (B. Beckman, Matts Kättilmundsson 2, s. 515; Gen 65 a, f. 8 o. 11, RA) styckad sköld, benämnes av K. H. Karlsson i hans »Biografiska anteckningar för medeltiden» (RHA) Hama, vilket här ändrats till Ama, enär beläggen för denna senare namnform bestämt överväga (se tab. 3 och 5). Tidigare har Karlsson i SAT 1, s. 223 f, 230, kallat släkten »Stengafvel» efter vapnet. Den härstammar på fädernet från den år 1210 i slaget vid Gestilren stupade Folke jarl, vilken enligt av S. Carlsson sammanställda indicier torde ha tillhört den s. k. Folkungaälten, och hade till följd därav ursprungligen gods huvudsakligen i Östergötland, där flera av ättens medlemmar begravdes i Alvastra kloster, men kom senare tydligen genom Ulf Holmgerssons tidigare äktenskap att bli knuten till Södermanland. Ätten utdog på såväl svärdssom på spinnsidan omkring 1360. Vissa brev ur ättemedlemmarnas arkiv ha blivit bevarade i avskrift i den sparreska kopieboken B 15, RA, genom att en sonsons dotter till Lars Ulfssons dotter Helena blev gift med Birger Trolle d. y. och därmed blev stammoder för de senare Trollarna och dessas avkomlingar av ätten Sparre af Rossvik (Sjögren, Trolle, s. 49, not l).
Litteratur: K. H. Karlsson, Folkunga-ätten, i SAT 1 (1888), s. 223 f och 230; Chr. von Warnstedt, Den äkta Folkungaätten, i Släkthist. tidskr. 1950, s. 134. f f och 142 ff; S. Carlsson, Folkungarna, i PHT 1953, s. 80, 83 ff och 105; B. Beckman, Matts Kättilmundsson 2 (1954), s. 351—353.
